Igång
Jaha gott folk, då var man igång med bloggandet! Känns helt ok faktiskt, jag ska väl säga på en gång att det inte riktigt var jag som tog första steget. Min kära vän Frida var den som kom med idén efter att hon hade läst alla mina texter jag skrivit efter tragedin i april. Alla dom texter jag har sparat på min dator som jag bara har visat för min familj o närmaste vänner. Har inte riktigt velat lägga upp dom än, har inte känts helt rätt, men nu när jag tänker tillbaka på det så var det nog mest jag som inte var redo. Men efter Frida gång på gång pratat om att jag ska börja blogga o "pushat" mig (vilket vi som känner henne vet att hon är oerhört duktig på) in i denna värld o också sagt att hon tror att jag skulle kunna hjälpa folk genom att berätta min historia o att människor skulle kunna finna styrka o tröst i det jag har att berätta. Så känner jag mig faktiskt redo nu att göra detta o det känns riktigt bra:)
Så allt tack o kredit till Frida, som är en fantastisk vän o ett enormt stöd.
Jag tänkte lägga upp den allra första texten som jag skrev den 8/7-11, då 3 månader efter att mina barn fötts o lämnat oss på samma gång.
En tår letar sig ner på min kind, banar väg för den andra som kommer tätt därefter. Jag gråter tyst där jag sitter med minnet av era små händer o fötter, 10 tår o 10 fingrar. Alldeles perfekta där i min hand. Ni ligger framför mig så stilla så tysta. Jag kysser era små rynkliga pannor o viskar att en dag kommer vi att ses, en dag kommer allt bli bra. Jag förundras över lyckan o all den kärlek som svämmar över i mitt bröst där jag sitter med era små händer i min hand, för någonstans i mitt medvetande så vet jag att det inte är som det ska vara. Jag rycks plötsligt tillbaka till verkligheten av en smärta så brutal som ständigt gör sig påmind i min kropp. Som ständigt påminner mig om den dagen i april där så mycket förlorades men oxå kom till. En mammas kärlek. En kärlek så stark som övervinner allt. En till tår faller av minnet av era döda kroppar där intill mig. Jag älskar er av hela mitt hjärta av hela mitt väsen. För alltid, Mamma
Kommentarer
Postat av: Lennie (mamma & mormor)
Lika vacker och lika sorglig varje gång / Puss
Postat av: Jacob (Bror)
Väldigt fint skrivet <3
Love you sis!
Postat av: Peter (Gudfar)
Vackert Alexandra, mkt vackert, mitt i sorgen!
Trackback
